Att få ungarna att sova hela natten – en omöjlighet?
Min nu treåriga son har aldrig haft några stora problem med sömnen utom vid tillväxtperioder och förkylningar. Oftast räcker det med en kortare stunds läsning ur någon av hans favoritböcker för att få honom att sova. Det har gjort att jag många gånger tänkt att det här med barnsömn inte verkar vara någon konst att hålla ordning på.
Det var nånting som jag ganska snabbt fick äta upp när min dotter kom till jorden. När hon vid elva månaders ålder slutade amma så fick vi inte någon riktig styrsel på hennes sömn. Hon trasslade ofantligt vid läggningen, hon drack ett par flaskor välling på natten och ville vara vaken och leka ett par timmar på småtimmarna. Detta var nånting som vi självklart inte accepterade men heller inte tog tag i ordentligt förrän nu kring nyår.
Poddar och böcker
Det ledde till att jag började lyssna på Podcasts om sömn – till exempel Rulla vagn-podden (avsnitt 14, 16, 17, 25, 31), Föräldrakollen (avsnitt 25), Barnpsykologerna (avsnitt 38, 41) – jag köpte en bok om sömn – God natt! : om små och stora barns sömn av Kristoffer Bothelius och Liv Svirsky – jag pratade med andra föräldrar i liknande situationer och deras upplevelser av femminutersmetoder och sova-hela-natten-kurer.
Mina efterforskningar kokade ned i att jag skrev ned en plan i telefonen med riktlinjer och stöd för hur vi skulle gå till väga. Kortfattat så var planen att vår dotter hela tiden skulle vara kvar i sängen och försöka lugnas på plats. Jag hade inget förbud mot närkontakt eller att krama henne utan ville bara att hon skulle kunna lugnas och inte vara ledsen vid läggningen.
Förändring av beteendet
Första kvällen tog det närmare en timme att få henne att somna och hon vaknade i vanlig ordning redan efter ungefär två timmar. Andra kvällen gick det på en halvtimme, vilket kändes lite som en seger, men hon vaknade igen efter två timmar. Vi fortsatte med konceptet i några veckor och det blev väl lättare och lättare men nätterna var fortfarande inte fantastiska. Till saken hör att hon aldrig varit särskilt matglad utan haft lättast att äta välling och gröt.
Några veckor gick, nån förkylning och en hel del fortsatt bökiga nätter fick mig att försöka med en ny satsning. I någon av poddarna så pratades det om en ramsa och att maten under dagen är väldigt viktig för nattsömnen. Det där med maten fattar ju jag också på sätt och vis, men när det gäller maten så har jag läst mig till att man inte ska stressa upp sig. I stället kan man låta barnet äta så mycket det vill så länge det inte går ner i vikt. På så sätt känns det lite motsägelsefullt, för sakerna hör ju ihop. Ät bra, sov gott, sov gott, bli hungrig osv.
Hur som helst så började jag fokusera på att få i henne ordentligt med mat under dagarna. Förbättringen kom till slut och den märktes framförallt vid läggningarna. Vår dotter somnade oftast utan gråt eller gnäll på max tio minuter. Efter det så fick vi mer ork att vara lite hårdare på natten. Vi lugnade henne i hennes egen säng med ramsan utan att vi behövde vara i rummet ens. Jag tror nästan att vår närvaro försvårade det för henne att slappna av själv. Nu efter ytterligare några veckor så får hon ändå ofta välling när hon vaknar till men nu dricker hon den och somnar om direkt efter.
Trägen vinner
Att detta skulle lyckas såg jag som en fullständig omöjlighet för bara två månader sedan. Nu har jag ändrat uppfattning och tror på fullaste allvar att alla barn kan lära sig att sova bra på nätterna. Tricket är att få dem att somna i egen säng, plus lite smarta knep och ihärdigt/envist jobb av föräldrarna. Det största problemet tror jag egentligen är att föräldrar i den här situationen inte orkar ta jobbet. Det är i det läget man ska försöka förstå att det är genom att ta jobbet som man sedan kan få möjligheten att återhämta sig och själv få sova ut ordentligt.